Det här med tuppar... när jag först började med vaktlar fick jag lära mig den hårda vägen hur fel tupp kunde få förödande konsekvenser. 

I helgen har vi stått på Östgötadagarna. Det har varit helt fantastiskt roligt att få sprida information om våra fina vaktlar. Många har visat intresse och varit nyfikna. Även om de flesta sett eller hört talas om vaktelägg så är det inte många utanför vår vaktelvärld som faktiskt sett fåglarna på riktigt. 

När jag skaffade mina första vaktlar trodde jag att jag skulle ha max 2 burar. I helgen byggde jag min 6:e. 

Påsken är här! En personlig favorithögtid. Jag älskar den här tiden på året när allt grönskar, jag får gå lös på en massa projekt i trädgården, nya kläck och burbyggen avlöser varandra och vaktlarna lägger i någon form av raketväxel i utveckling och hormoner. I senaste kläcket galer tupparna sen dom blev 3 veckor och hönorna växer och utvecklas och kommer snart börja leverera ägg. 

Det här med rovdjur av olika slag som gärna kalasar på våra fjäderfän. För mig står dom inte högt i kurs. Men dom är faktiskt lite av anledningen till att vi landade i just vaktlar. 

Ett par gånger per år byter vaktlarna ut sina slitna fjädrar till nya glänsande vackra. Dom ruggar som det heter. För fågeln är det en krävande process. Vingpennorna ska lossna och nya ska tränga igenom huden. Dom ser eländiga ut och mår inte helt bra. I burarna ser det ut som om någon sprängt en dunkudde. Under den här perioden behöver dom all sin energi till att hålla värme och sätta ny fjäderskrud så dom äter mer och slutar även att värpa.

Senaste kläcket blev, lite som väntat, inte jättebra. Hälften av äggen var obefruktade och några tog sig inte hela vägen. Men 9 pigga och underbart gulliga kycklingar fick vi. Dom håller som bäst på att sätta fjädrar nu och ser ut att bli riktigt fina. 

Ängen tillhör en gård som heter Tuna Kungsgård. Precis som namnet antyder är det en gammal anrik kungsgård. Historien om Tuna går lång tillbaka till medeltiden. 1288 skänkte Magnus Ladulås gården till riddaren och lagmannen Knut Mattiasson. Den har sen genom åren fungerat både som kungsgård åt Gustav Vasa och översteboställe åt Östgöta kavalleriregemente. För er som har historieintresse ligger en länk till ett sevärt klipp längst ner på sidan. 

Nämen hörrni... mellan minusgrader och snöfall så kan man ju faktiskt ana våren. Ljuset glädjer både mig och djuren här på gården. 

Även om vintern nu slutligen lagt sig över Ängen så börjar dagarna bli märkbart längre och annalkande vår känns inte helt orimligt.