Jag brukar förklara för dom som undrar att vaktlar inte är som höns på så vis att dom söker sig tillbaka till sitt hem och sina vänner. Om någon kommer lös så är det inte troligt att den någonsin kommer tillbaka igen. Det har hänt mig vid ett tillfälle att en tupp smet ut. Han flög över hustaket och ut på ängen. Jag hörde honom ett par gånger men jag såg honom aldrig mer.
Idag när jag gick min runda och delade ut lite godsaker till vaktlarna så hittade jag en av burarna med haspen av och dörren på glänt. Där det brukade sitta 4 tuppar satt det nu bara 3. Så himla tråkigt. Jag började så klart fundera på hur det kunnat gå till men fick bara inse det faktum att min tupp var borta. Jag fortsatte min runda till uteburarna på baksidan. Satte mig på huk och stack till min svarta grupp lite salladsblad och småpratade med dom, som man gör, när jag ser något litet ljust tassa fram runt hörnet på buren och slå sig ner framför mina fötter. Där satt han min förlorade tupp och tittade på mig som att han ville tala om att det var nog med äventyr för idag. Han lät sig snällt lyftas tillbaka in till sina vänner och jag kunde inte annat än att skratta åt den lille äventyraren. Dom slutar aldrig att förvåna mig vaktlarna. Det här gänget är så fantastiskt sociala och kontaktsökande, men att jag skulle få uppleva detta hade jag ändå aldrig trott. Mina älskade tokpippisar! ❤️
Lägg till kommentar
Kommentarer